Blått är så förbannat fint! Monsterklackarna från Weekday har jag bara använt en gång, och lovade att nästan aldrig göra det igen efter att jag faceplantade i en trappa mitt på stan. Sidenlinnet köpte mamma i Paris på 80-talet, och den blåa ögonskuggan heter Toxic och den hittar ni på Make Up Store.
ELLE France May 2013, Victoria Lee photographed by Hilary Walsh – via oraclefox
Denna hårfärg strävar jag efter! Mörkblond med lite ljusare slingor. Var en snabbis hos frissan igår och sa att jag inte var nöjd med mitt senaste frisörbesök eftersom det blev på tok för ljust – vilket resulterar att jag nu är gråhårig. Hjälp typ.





Min nya favoritblogg. En man tar ett kort varje dag på Ali som går förbi hans jobb varje dag med alltid lika fantastiska outfits. Ali har bott i Berlin i 44 år, är pensionerad doktor och jobbar nu som skräddare. Han har 18 barn och en fantastisk garderob! Ålder är minsann bara en siffra.
























































Jag skriver skriver och skriver, men ingenting är vettigt. Jag tänker och drömmer och skriver ner allt. Jag ritar fast det inte blir bra och jag dricker svart kaffe för mjölken är slut och ingen handlar ny, även fast det gått flera dagar. Jag tvättar inte ansiktet efter dagen och istället lägger på två nya lager mascara med Maskinens elektrotoner till Kärlek vid sista ögonkastet i bakgrunden. Jag skriver att nu känns det i hjärtat, och sen raderar jag allt för det känns inte bra att läsa. Jag ringer för många samtal till mina vänner som lyssnar, ger råd och säger att jag är bra. Dom säger allt som jag faktiskt är bra på, och det känns bra för jag är ganska bra. Jag lyssnar på podcaster och får perspektiv. Jag dricker ännu mer kaffe trots att ingen fortfarande har handlat mjölk, och för att ingen kommer göra det närmsta veckan heller. Jag röker en cigarett mitt på ljusa dagen även fast jag inte tycker det är gott eller lugnande.
Så ser mamma att man är nere för jag vill inte ens dra en borste genom håret, och då köper hon två chokladkakor och säger att hon vill att jag ler. Och det gör jag. För visst vill jag le, det är den bästa känslan i världen. Och jag ler när jag tänker på allt fint jag haft och kommer ha, och vill ha mer av. Och sen skriver jag på en ny sida att nu jävlar ska livet äga, och förhoppningsvis så kommer det äga så in i helvetes mycket när jag får vara med alla som jag älskar. Och trots att det är svårt att älska folk så gör man det trots att det inte är något man bara gör.









