Jag skriver skriver och skriver, men ingenting är vettigt. Jag tänker och drömmer och skriver ner allt. Jag ritar fast det inte blir bra och jag dricker svart kaffe för mjölken är slut och ingen handlar ny, även fast det gått flera dagar. Jag tvättar inte ansiktet efter dagen och istället lägger på två nya lager mascara med Maskinens elektrotoner till Kärlek vid sista ögonkastet i bakgrunden. Jag skriver att nu känns det i hjärtat, och sen raderar jag allt för det känns inte bra att läsa. Jag ringer för många samtal till mina vänner som lyssnar, ger råd och säger att jag är bra. Dom säger allt som jag faktiskt är bra på, och det känns bra för jag är ganska bra. Jag lyssnar på podcaster och får perspektiv. Jag dricker ännu mer kaffe trots att ingen fortfarande har handlat mjölk, och för att ingen kommer göra det närmsta veckan heller. Jag röker en cigarett mitt på ljusa dagen även fast jag inte tycker det är gott eller lugnande.
Så ser mamma att man är nere för jag vill inte ens dra en borste genom håret, och då köper hon två chokladkakor och säger att hon vill att jag ler. Och det gör jag. För visst vill jag le, det är den bästa känslan i världen. Och jag ler när jag tänker på allt fint jag haft och kommer ha, och vill ha mer av. Och sen skriver jag på en ny sida att nu jävlar ska livet äga, och förhoppningsvis så kommer det äga så in i helvetes mycket när jag får vara med alla som jag älskar. Och trots att det är svårt att älska folk så gör man det trots att det inte är något man bara gör.
